Siggi och folkilskna Knut (svårmodsbloggen)

är lite vemodig sådär som jag nästan alltid är, inte för att jag på något sätt skulle påstå att jag är olycklig. Troligen är jag bara på det sättet nästan jämt, lite låg, lite vemodig men lycklig. eller något sådant.
tänker på lillkillen, lite som i alfons. hur fel allt måste blivit.
och att se andras nederlag som en triumf. att genom det leva ut. att överträffa sig själv. jävla människor.
lyssnar på kents Hjärta och känner mig lite gammal.
telefonsvarare och så snöar det lite