Långsamt
han fångade snöflingor på tungan och jag längtade hem
Bli vän med Facebook
När jag såg stadsbibliotekes kurs med ovanstående namn kände jag en oerhörd lycka inom mig.
Äntligen något för oss som inte har accepterat det faktum att Facebook tar över världen.
Jag såg framför mig en terapigrupp där folk med en gnagande irritation mot denna absurda hemsida kan tala ut i samförstånd. Vi kunde till exempel tala om att ingen har behov att ha kontakt med sina gamla dagiskamrater eller att det är bättre att ha få bra vänner i verkligheten är femhundra på Facebook som man aldrig träffar på riktigt.
Min lycka varade tills jag läste resterande text om kursen, det visade sig att kursen handlar om hur man skapar ett Facebook-konto, jag grät blod. Det stod att de enda kraven som fanns var att man skulle kunna hantera mus och tangentbord, jo man tackar. Man behöver inte kunna mer för att ansluta sig till helvetet på internet. Jag säger då det. Och ja ja inser att efter ha skrivit dethär inlägget kan jag aldrig skaffa Facebook, men jag sörjer inte, det kan jag inte påstå.
Som skräp
