Siggi och folkilskna Knut (svårmodsbloggen)

helt otroligt.
Det snöar i den här stan och det är inte ens november än.
dra mig baklänges, och alla sådana där kraftuttryck.
nu vankas b-uppsats och moralpanik.

tänker på mat
 behöver pepp
borde skicka in en annons till GPs kontaktannonser:
"Person i behov av veganpepp söker någon med bra pepp-egenskaper,
 ev. någon sorts coach. ps. du ska gilla veganmat."

får väl slipa lite på det där..

ska:
sluta vara snäll-dum (äta mat med djur i bara för att vara snäll mot den som bjuder.) och sluta känna mig så himla dum när jag säger nej
sluta impuls-äta saker med djur (läs mjölkchoklad) för att jag är sugen och istället tänka efter lite typ så

nästa vecka blir det bättring

nu jävlar.. eller va

Trots feberhets sen lördagen har jag inte spanat på mina grannar ens en bråkdel så mycket som jag brukar.

tittar i taket och

Jag har levt i ovisshet om vad Estrella-rycket kan ställa till med om man applicerar det på fel förpackningar,

Jag kan inte förneka att jag bor i ett hus där folk har kreativa och musikaliska visioner.
Det finns många, både åt sidan och ovan mitt huvud som vill skapa musik 
(genom denna mening vill jag inte utesluta de nedanför mig, saken är den att jag inte hör dem.
 Men jag vet att det bland andra bor en finfin ukulelespelare snett nedåt men det kommer inte omnämnas närmare i detta inlägg med tanke på omständigheterna).
Hittills har inget jag hört från de runt mig fallit mig i smaken sådär värst.
Tutandet som troligen kom från en trombon har försvunnit sedan länge,
troligen kom insikten snabbt till den unge musikern att detta var nog inget att satsa på.
Det hela övergick i ett pianospel utan dess like,
det var inte sällsynt att man en tidig morgon vaknade av att något spatserade runt på pianot vägg i vägg.
Det var åtminstone så det lät i mina öron.
Men även pianospelandet har avtagit och förekommer bara någon gång ibland och på humana tider.
Idag däremot ljöd nya toner i huset,
något har börjat spela elgitarr och här snålar man inte med förstärkare minsann.
Falsettsången och det egendomliga gitarrspelandet avlöste varandra.
Jag sätter mig upp i sängen och bara lyssnar, är detta på riktigt?
Jag försöker lyssna efter någon sorts melodi i gitarrspelandet och trots att jag inte är någon musikvetare så kan jag, med mina grundskolemusikkunskaper sådär halvfärskt i bakhuvudet säga; Det existerade inget som kunde kallas melodi, det fanns inget i likhet med ackord. Det var en sörja av ljud som jag knappt kan förstå hur man kan skapa.  
Jag hoppas innerligt att detta är något de ovan mitt huvud gör för att skämta
och inte för att det tycker det låter bra.
Men vem är jag att döma.
Kanske är det dom som står på scenen när jag vaktar backstage-ingången nästa år.
Vem vet.

Funderar lite på hur man spenderar en dag som slutar med jobb till tolv mitt i natten.
ska man lägga upp det som så att man går upp hemskt tidigt
och hinner med många saker 
men kanske somnar innan jobbet slutar
och då kanske gör sig skyldig till att någon
 som inte borde kör in sin bil där dom inte alls får
 även om det är en omöjlighet
med tanke på den beräknade stora folkmassan.
så kanske gör det inget om jag går upp klockan sju
och gör många saker hela dagen
och somnar sen när folket börjar strömma till
i samband med något dåligt band.
kanske är det okej
ändå.

snart är det höst, kanske imorgon om jag har tur
håller tummarna

är lite vemodig sådär som jag nästan alltid är, inte för att jag på något sätt skulle påstå att jag är olycklig. Troligen är jag bara på det sättet nästan jämt, lite låg, lite vemodig men lycklig. eller något sådant.
tänker på lillkillen, lite som i alfons. hur fel allt måste blivit.
och att se andras nederlag som en triumf. att genom det leva ut. att överträffa sig själv. jävla människor.
lyssnar på kents Hjärta och känner mig lite gammal.
telefonsvarare och så snöar det lite

Jag kan inte förneka att en del av mig gärna
hade haft hösten
utanför dörren.
Med te och söndermarken
i öronen.

Lyssnar på varning för ras och är
sådär förvirrad som jag inte vill
och jag blöder ihjäl lite grann
även fast
jag gav bort mitt överflöd igår. 

men jag är glad
egentligen är jag
glad,
för jag har världens finaste kat och jag får kärlekskrupp på mina godingvänner
men ibland så undrar jag

& jag måste boka en tvättid

fullt upp med allt trots tusen timmars tid för vadsomhelst

delade meningar om diverse åsikter

Helst hade jag gått i ide

När jag sitter på spårvagnen med Tunngs Bullets i öronen fånler jag.
Alla måste tro att jag är sjuk
och kanske är jag det.
Jag mår oförskämt bra när jag inte tänker.

Min Holga fyller trots allt min kvot av materiell lycka just för tillfället.
Och det är ju jävligt snyggt.

stackars siggis lilla jävla liv som fuckas up nonstop. jag som tyckte det var lagomt trasig efter c.

forma inte händerna som ett hjärta igen är du snäll

nu håller vi keften o sover gott folk