Caligula väntar nog ändå, igen.

Helst hade jag gått i ide

När jag sitter på spårvagnen med Tunngs Bullets i öronen fånler jag.
Alla måste tro att jag är sjuk
och kanske är jag det.
Jag mår oförskämt bra när jag inte tänker.

Min Holga fyller trots allt min kvot av materiell lycka just för tillfället.
Och det är ju jävligt snyggt.

stackars siggis lilla jävla liv som fuckas up nonstop. jag som tyckte det var lagomt trasig efter c.

forma inte händerna som ett hjärta igen är du snäll

nu håller vi keften o sover gott folk

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0