Hörlurarna i mitt liv
Det är inte mycket som skymmer solen dessa dagar men molnen på horisonten stavas hörlurar. Då har man det rätt lyxigt ändå.
Mina trotjänare som varit i min ägo sedan tidernas begynnelse, mja åtminstone i sju år. Vilket är en evighet i elektronikvärlden kan tilläggas! Dessa gav upp jordelivet i höstas, eller ja bara högra hörluren gav upp. Den vänstra fungerar fortfarande som vore det 2006. Och tro mig jag ha skruvat upp och fixat och trixat och visst funkade den högra om man höll sladden på ett visst sätt i en konstig vinkel och sedan vred sladden sisådär trettio gånger per låt. Något som i längden var utmattande men till slut fungerade inte ens denna konstgjorda andning. Jag gav upp och fick av mina ömma föräldrar ett nytt par hörlurar på bemärkelsedagen. Vilken sorg och lycka på samma gång. Nu till detta nytillskott. Dessa nya helt oslitna hörlurar lovade lycka och gröna skogar men visade sig vara lika opålitlig som dagens ungdom i allmänhet och den nya elektroniken i synnerhet.
Jag satt i lugn och ro för att åtnjuta en av p1:s eminenta dokumentärer. Hörlurarna är nu på en höft knappt ett halvår gamla! Inledningen börjar. Inget prat. Dokumentären börjar, det låter som att jag lyssnar till en radiosändning från en rymdkapsel. Jag fasar. Hör ingenting. höjer höjer höjer. Och där någonstans hör jag, det låter som hen pratar i en burk! Musiken i dokumentären skräller igång. Så fruktansvärt högt! Jag kastar av mig hörlurarna, en millisekund från tinnitus. Sänker och tar sakta på mig hörlurarna igen. Startar en låt med anna ternheim. Kanske var det nåt tokigt med dokumentären bara?
Låten börjar. Musiken låter som vanligt, efter en minut undrar jag "är det en instrumental låt detta?" Tar ut lurarna och inser att det är det inte. Inser att dagarna är räknade för detta tillskott, suckar och muttrar något om dålig kvalitet och nytillverkade saker.
Valet står nu mellan att få all musik instrumentaliserad eller att bara höra på vänster öra. Jag väljer vänster öra alla gånger. Och ja jag ska leta upp det där kvittot i sinom tid.
